Karl Gerhard, fram till 1938 Karl Emil Georg Johnson, född 14 april 1891 i Hedvig Eleonora församling, Stockholm, död 22 april 1964 i Saltsjöbaden, var en svensk revyartist, teaterdirektör, skådespelare, författare samt revy- och kuplettförfattare.

Karl Gerhard var gift tre gånger. 1913–1920 med Mary Johnson, 1922–1929 med Valborg Geyron och 1930–1936 med Brita Werner. Han var far till Per Gerhard i sitt andra äktenskap. Vidare var han adoptivfar till Fatima Ekman och även far till Maj-Catrine (1914–1964).

Karl Gerhard föddes som Karl Emil Georg Johnson. Föräldrar var Jenny Augusta, född 1863, och Frans Emil Johansson, född 1861. Han hade två yngre bröder vid namn Axel Fritiof Napoleon, född 1893 och Erik Vilhelm Valdemar, född 1896. Sin första revy undertecknade han Hvem är Hvem, men övergick sedan till att använda sig av pseudonymen Karl-Gerhard (och antog 1938 Gerhard som efternamn). Han växte upp i Stockholm och var under många år skådespelare i olika resande teatersällskap. Han var då gift med skådespelaren Mary Johnson, som blev stjärna i den nyss uppblomstrade svenska filmindustrin. Detta äktenskap, liksom hans två följande, slutade i skilsmässa. På 1930-talet sammanbodde han med sin koreograf Karen Scheutz. Från 1950-talet hade Karl-Gerhard ett, för allmänheten dolt, förhållande med sin sekreterare Göthe Ericsson. Han sammanbodde med Göthe och sin adoptivdotter Fatima. Dottern berättade i en intervju i Dagens Nyheter den 7 augusti 1992 om sin uppväxt med Karl Gerhard och Göthe och om faderns homosexualitet, på ett positivt sätt. Jag har ju inget att jämföra med, men jag vet, och alla vet, att det viktiga är inte vad föräldrarna har för sexuell läggning eller hur många de är, eller om det är ens moster som är ens mamma. Det viktiga när man växer upp är att man blir sedd, uppmuntrad, uppskattad, sade hon i intervjun.

Karl Gerhard skrev flera av sina texter tillsammans med Herbert Steen under pseudonymen Kai Stighammar. Karl Gerhard gjorde värnplikten på I 17 i Uddevalla 1916 där han skrev sin första revy, Melins system, som uppkallades efter dåvarande regementschefen Olof Melin. Sin första professionella revy skrev han tillsammans med Karl-Ewert (Christenson) för Folkteatern 1919.1921 uppförde han sin första helt egna revy Folkan,  Vart ska vi annars gå?, som innehöll Gerhards älskvärda porträtt av Gustaf V, kallat Kungakupletten. Revyn hade premiär på Folkan.1919 debuterade han som kuplettsångare på kabaren Fenix i Stockholm som efterträdare till Ernst Rolf. Med Rolf tävlade han under 1920-talet som författare och producent av revyer. Då fick han rykte om sig att skriva Stockholms elakaste, mest eleganta och litterära revykupletter. Till Karl Gerhards mest kända från denna tid hör Jazzgossen, Lilla Frida och jag, Hurra vad jag är bra och Hej på dej du gamla primadonna.

Efter Rolfs död blev Gerhards revyer mer påkostade och lyxbetonade och han blev känd som Stockholms revykung, Sveriges Aristofanes och så vidare. Flera av revyerna, bland annat Oss greker emellan (Folkan 1933) och Köpmännen i Nordens Venedig (Folkan 1936) hade Zarah Leander som primadonna. Hans mest kända kupletter från denna tid är Nu ska vi vara snälla och Han är ett bedårande barn av sin tid. För Zarah skrev han sången I skuggan av en stövel 1934, i allvarlig protest mot judeförföljelserna i Europa, vilket dock inte hindrade henne från att tre år senare flytta till Nazityskland. Sin främsta politiska insats gjorde Karl Gerhard som gisslare av nazismen och den svenska eftergiftspolitiken. Själv hade han en mycket positiv inställning till det kommunistiska Sovjetryssland och lånade under en resa till Moskva melodin till den kuplett som blev hans antinazistiska mästerstycke, Den ökända hästen från Troja, framfört i revyn Gullregn 1940. Att polisen med hänvisning till en obsolet lagparagraf i ordningsstadgan för Stockholms stad förbjöd sjungandet av kupletten har kommit att bli det mest kända exemplet på Sveriges darriga hållning och självcensur under kriget. Revynumrets scenografi, en dalahäst ur vilkens femte ben baletten hoppade fram iklädd tyrolerhattar, fortsatte att förevisas under revyns spelperiod. På hästen hade man satt en munkorg och en nattmössa och i stället för kuplett läste Gerhard upp förbudet och den löjliga lagparagrafen.

Trots denna stora propagandaseger drog Gerhards revyer mindre publik efter 1940 (innan tyskarnas krigslycka vänt vid Stalingrad). Gerhard kom aldrig att åter bli en politisk kampfigur men levde gott på sitt goda rykte, sin kuplettespri och sina flitiga framträdanden i olika sammanhang. På pingstdagen 1947 gjorde Gerhard dock dundrande succe i samband med Sveriges Kommunistiska Partis trettioårsjubileum vid Ugglevikskällan i Stockholm, när han hyllade det svenska kommunistpartiet med melodin Mitt hjärta, mitt hjärta, med text av signaturen Hjorvard. På 1950-talet skrev han en rad memoarböcker (Om jag inte minns fel, Katt bland hermeliner och Lite gullregn), turnerade med enmansföreställningar tillsammans med favoritackompanjatören Bo Ekemar, medverkade ofta i radio med gamla och nya kupletter och skrev varje år en nyårsrevy som spelades först i Göteborg (oftast på Cirkus), sedan i Stockholm (oftast på China). Han samarbetade med Povel Ramel och medverkade i två av Knäppupps sommarturneer 1957–1960. Hans sista helaftonsrevy var Ursäkta handsken 1961, som regisserades av Tage Danielsson. Från 1952 ägde han tillsammans med sonen Per Gerhard Vasateatern och gjorde då och då roller i boulevardkomedier där. Hans sista roll var i Mitt bedårande jag (Photo Finish) av Peter Ustinov.

Karl Gerhard avled den 22 april 1964 kl 21.00 på Karolinska sjukhuset i Solna till följd av en hjärtinfarkt efter en operation. Karl Gerhard begravdes i Hedvig Eleonora kyrka den 4 maj 1964. Kyrkan var fullsatt vilket innebär 1300 pers. Utanför kyrkan stod mängder med folk längs Stockholms gator, för att ta farväl av Karl Gerhard vars kista åkte kortege genom stan. SVT specialbevakade begravningen och sände den i ett förlängt Aktuellt. Han ligger begravd på Skogsö kyrkogård i Saltsjöbaden.

- - -

Gerhards eftermäle som Sveriges genom tiderna störste revykung kan motiveras av hans långa och produktiva karriär, som består av minst 60 revyer och 4 000 kupletter. Till skillnad från efterträdare i revybranschen, som Ramel och Danielsson, såg han ett värde i att vara sig lik i alla nya medier och projekt han tog sig an. Som symbol för en oföränderlig, satirisk revystil har hans namn levt kvar som ett varumärke.

Det kanske är märkvärdigt att Gerhards minne lever alls med tanke på hur lite av hans produktion som levt vidare. Bara Jazzgossen är välkänd i bredare sammanhang. Om Gerhards kupletter sjungs i dag är det mest av KG-imitatörer. Rätt många KG-texter sjöngs i musikalen Zarah 1987 i Stockholm. Cilla Ingvar har varit flitig som exekutör av sällsynta kupletter, ofta introducerad av KG-experten och nöjeshistorikern Uno Myggan Ericson. Magnus Uggla gjorde vid hundraårsjubileet 1991 en bejublad imitation av den högfärdiga överklassdam Gerhard gestaltade i sångnumret Katt bland hermeliner 1955 och har i februari 2006 gett ut en skiva med Karl Gerhard-kupletter Ett bedårande barn av sin tid, den första cover-skiva som någonsin ägnats Gerhard. Han utgav ännu en coverplatta, Karl Gerhard passerar i revy, 29 oktober 2010.

Som litterär produktion har Gerhards kupletter värde som särpräglad tidsspegel, men de är i stort behov av förklarande fotnoter. Gerhards satir knöt sig outtröttligen kring dagsaktuella händelser och byggde på anspelningar. Han kritiserade socialdemokraternas politik och kommenterade det världspolitiska läget men sjöng ofta också lite småskvallrigt om kändisar i kultur- och näringslivet. Han sjöng ibland kupletter i mask, hans mest berömda är som clown i sången Gungorna och karusellen (1948), italiensk schlagersångare i Bambino (1960) och porträttmasker som Pauline Brunius (1938), Tage Erlander (1950) och kung Gustaf VI Adolf (1955). Andra kupletter var mer ett slags sjungna dagböcker, ledare eller kåserier, som förutsatte att publiken kunde gissa vilka personer och händelser han syftar på: I kupletterna uppträder riksdagsmän, kungligheter, Gösta Ekman, Garbo, Churchill, Chrusjtjov, Moa Martinson, Lewi Pethrus, Anna Ida Broström, Marguerite Wenner-Gren, Birgit Tengroth, Ture Nerman, Evert Taube, Kerstin Bernadotte, Prins Bertil och än mer bortglömda namn. Humorn bygger ofta på litterära allusioner, ordlekar (Kommer Dag så kommer det förvisso råd om Hammarskjöld) och anarkistiska så kallade karlgerhardrim (Jag gav na sjuttan och gick till Kerstin Bernaduttan, den allra muntrafruaste i Mälarstan). Nästan alla har (vad Povel Ramel kallade) tillämpningsrefränger, vilket innebär att en fras som Vem i helskotta är det som rycker i tåten upprepas i strof efter strof i snabb följd, och fås att syfta på helt skilda ting: sjuka grissvansar, bibliotekens spindelväv, filmstjärnornas behåband och snöret som man spolade med på toaletterna förr. Melodierna lånades från befintliga alster, ofta fransk schlager, eller skrevs av Jules Sylvain, Herbert Steen eller honom själv under pseudonymen Kai Stighammar.

I internationell jämförelse är Gerhard inte i samma klass som litterära visdiktare och satiriker som Noel Coward och Bertolt Brecht, och lyckades inte, som Nils Ferlin och Gösta Rybrant, skriva revytexter som gick in i den allmänna sångrepertoaren. Gerhards enstaka mer allmängiltiga visförsök, Tretton år om en mognande tonårsdotter, Tio små negerpojkar om rasismen i USA och Brave Margot, en utmärkt översättning av Georges Brassens franska chanson, har inte tagits upp av modernare artister.

Karl Gerhard är av hög klass men han är i en klass alldeles för sig själv. Om hans kupletter lever är det för att han gjorde egna insjungningar av dem. Han sjöng bara sina egna texter och ingen annan kan framföra dem med ett lika egenartat föredrag. Hans övertydliga textning, komiska röstförställningar, egensinniga temporubbningar och dubbelt understrukna poänger får dem att låta roligare och elakare än vad enbart texten ger tillkänna. De har också återutgivits i många omgångar.

De bästa böcker som skrivits om Karl Gerhard anses vara Den okände Karl Gerhard (1966) av Stig Ahlgren och Ake Petterssons doktorsavhandling Oss greker emellan, en klassisk komedi i revyform (1976). Pettersson är ordförande i Karl Gerhard-sällskapet, som har sitt säte i Göteborg. Trots att Karl Gerhard omtalas som legend och en av Sveriges största teaterpersonligheter och satiriker var det ingen som hade funnit det mödan värt att skriva en uttömmande biografi förrän sonen Per Gerhard 2007 gav ut boken Karl Gerhard. Med kvickheten som vapen.  (wikipedia)

- - -

Karl Gerhard - Jazzgossen 1947-1954
(Krefeld Naxos Nostalgia 2005)

 1. Hallelujah
 2. Gungorna och karusellen
 3. Jag kan spela zittra
 4. Och så ta vi oss en liten kaka till
 5. Där de stora torskarna gå
 6. Lilla Frida och jag
 7. Jazzgossen
 8. Då får gumman vara med
 9. Jag vet inte mången som är som du
10. På det gamla beprövade sättet-Muntra fruarna i Göteborg
11. Alskling på vågen
12. Ada
13. Eva
14. En doft ifrån den fina världen
15. Om jag inte minns fel (terrakotta)
16. Det rara gamla paret
17. Den förste amanuensen
18. Clementine
19. Visan om Pauline Brunius
20. Hästen från Troja